Jag sov kvar hos svärföräldrarna.

De bor bara 4 mil från sjukhuset.

Vi har 16 mil från oss.

Sambon åkte hem.

Det var tufft att vara så ledsen och ha så mycket tankar i huvet, och sen inte vara hemma.

Gråten kom med jämna mellanrum.

Jag bara bröt ihop.

Efter en vecka började jag övernatta i mammas lägenhet istället. Det var lite längre ifrån, 7 mil.

Jag åkte till mamma varje dag och var där så länge jag kunde.
Hon skulle inte behöva vara ensam.

Hon var ensam när hon fick höra att hon hade cancer, det ska ingen behöva vara, och det ska inte hända igen.

Det blev som egentid med henne, bara hon och jag. Det var skönt.

Vi pratade, skojade, löste korsord, åt och fikade.

Jag har nog aldrig umgåtts så mycket med henne förut. Förjävligt att det ska behöva bero på en sån idiotisk sak som en dödlig sjukdom.

Jag satt ofta på sängkanten hos henne. Ibland kurade jag ihop mig i hennes famn.

Helt obeskrivligt och ovärderligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att blogga... det är verkligen inte min grej. Jag har inte tid, jag tar mig inte tid, jag glömmer bort, och jag har inget vettigt att skriva som någon annan vill läsa. Med det sagt... Nu har jag något vettigt att skriva. Jag be...

Tiden går verkligen sjukt fort... Och mycket hinner hända och förändras. Sist jag skrev var jag och A i färd med att skaffa en till familjemedlem, en rottweiler. Vi hoppades då på att den utvalda kenneln skulle få många tikar i kullen och att vi s...

Så var det tisdag igenOch en ny veckaFörra veckan var jag "långledig", har ett sånt schema, ledig var tredje vecka. Underbart tycker jag! Jobbar dock ofta extra i den veckan.Förra tisdagen började jag på en "kurs" om hundens beteende i en flock. Vi t...

Har just kommit in från en mysig vinterpromenad med doggsenFörsökte träna inkallning med Dexter, att springa efter viltspår är mycket roligare än att hålla sig hos matte    Tjorven däremot håller sig alltid i närheten.Tänkte i mitt stilla sinne att...

Imorgon är det fem månader sedan mamma somnade in fem månader det känns inte som hon är borta ändå är det så tomt jag förstår det fortfarande inte mamma kan inte vara borta det är ju mamma   Jag gråter ofta Tänker på dig mamma, varj...