Har inte skrivit något inlägg sedan  i somras.

Har inte haft varken ork eller lust...

Sista inlägget talade om att mamma skickades in med ambulans till Västervik.

Hon fick komma hem.

Jag minns inga detaljer längre...

Mycket förtränger man...

I alla fall...

I slutet på juli, den 18 tror jag det var, sov jag över hos mamma.
Jag vaknade på natten av att hon kved och skrek av smärta.

Hon grät...

Hon hade en enorm värk i magen, jag trodde det var navelbråcket igen,

och hon var öm över bröstkorgen

Jag ringde ambulans

Kvinnan på sos var jättetrevlig minns jag,

hon försökte lugna mig och sa att mamma skulle snart få hjälp.

Det tog inte lång stund innan de kom, har för mig de hette Anna och Daniel.

Jättegulliga båda två

De pratade med mamma, och tog prover.

Hennes hjärta slog knappt

De bad mig följa med ut i köket,

jag berättade om mammas situation.

jag minns bara att de sa "din mamma är väldigt sjuk"

jo... jag förstår det....

vi åkte in...

Jag minns att när vi kom fram talade ambulanssköterskan om att jag hade en enormt underbar mamma. De fastnade för hennes sätt. Hon var så snäll och rolig.

Trots mammas situation fortsatte hon skoja med dem

lilla mamma...

På akuten tog de mer prover och kopplade upp henne..

Hon var lite piggare nu

de hade väl gett henne lite allt möjligt...

Det var en läkare som kom in och presenterade sig.

Han såg inte så gammal ut, men var väldigt trevlig.

Han var mörkhårig, med glasögon.

Han satte sig ner på huk brevid mammas säng.

Förklarade att hennes hjärta inte riktigt var med.

Han sa att det var en lite jobbig fråga han var tvungen att ställa henne.

"Om ditt hjärta slutar slå, vill du att vi försöker återuppliva dig eller vill du somna in?"

Jag kände hur det brände i ögonen

Jag var livrädd för vad mamma skulle svara

Jag ville inte höra mer

Jag ville inte veta vad hon ville

Jag kände mig så dum som satt där, tänk om hon inte var ärlig...

Mamma tittade på mig och sedan på läkaren

"Jag vill att ni försöker få igång mig, jag vill inte somna in"

Mamma kördes till en intensivvårds avdelning. Jag minns att det var ett hörnrum

Där fick hon massa morfin och de kopplade upp henne till en dator där man såg alla möjliga värden.

Jag satt på en stol brevid henne och höll henne i handen

Tillsist somnade hon

Jag satt där

tittade på skärmen,

emellanåt började det pipa och det blev rött vid vissa värden

Jag blev livrädd,

tänkte att nu dör hon

De kom in emellanåt och tog blodtrycket

Det var kallt i rummet

Jag satt där på min pinnstol,

frös

och höll mamma i handen

lilla mamma

du får inte dö

Efter ett tag smög jag ut

jag gick och ringde till min syster P och till min svärmor

Tänkte ifall...

Sen gick jag tillbaka

På morgonen när mamma vaknat kom svärföräldrarna och hämtade mig.

Jag var tvungen att åka hem till mamma

Hade min hund där, och hon var tvungen att komma ut

och jag passade på att ta en dusch och byta om

Min syster åkte till mamma sålänge.

Jag åkte tillbaka till sjukhuset sedan

svärmor följde med

Syster P mötte oss utanför sjukhuset.

Hon hade träffat läkaren på morgonronden.

Så kom det

beskedet man inte vill höra

jag ville inte höra

jag hörde inte

hon klarar inte mer än ett par dagar, max två veckor

jag hörde inte

började gråta

vad sa du?

Fan fan fan

samtidigt kom mina andra tre syskon

Fan

mamma

lilla mamma

Jag var på sjukhuset så mycket jag kunde och orkade

satt brevid henne

delade hennes kudde

höll henne i handen

pratade minnen

Hon förändrades med tiden

Hon blev inte sig själv

Hon såg syner

Kände ibland inte igen oss

Sa massa lustiga saker

Hon var så drogad av medicinerna

I samma veva köpte jag och min sambo hus

Det var mycket på en gång

Den 22 augusti fick jag ett sms från min syster H,

mamma var dålig och hade långa andningsuppehåll.

Sköterskan trodde det var väldigt nära slutet

Det fick jag 12.58

Jag måste åka till mamma idag, när A kommer hem

13.18 ringde min bror

Nu har mamma somnat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att blogga... det är verkligen inte min grej. Jag har inte tid, jag tar mig inte tid, jag glömmer bort, och jag har inget vettigt att skriva som någon annan vill läsa. Med det sagt... Nu har jag något vettigt att skriva. Jag be...

Tiden går verkligen sjukt fort... Och mycket hinner hända och förändras. Sist jag skrev var jag och A i färd med att skaffa en till familjemedlem, en rottweiler. Vi hoppades då på att den utvalda kenneln skulle få många tikar i kullen och att vi s...

Så var det tisdag igenOch en ny veckaFörra veckan var jag "långledig", har ett sånt schema, ledig var tredje vecka. Underbart tycker jag! Jobbar dock ofta extra i den veckan.Förra tisdagen började jag på en "kurs" om hundens beteende i en flock. Vi t...

Har just kommit in från en mysig vinterpromenad med doggsenFörsökte träna inkallning med Dexter, att springa efter viltspår är mycket roligare än att hålla sig hos matte    Tjorven däremot håller sig alltid i närheten.Tänkte i mitt stilla sinne att...

Imorgon är det fem månader sedan mamma somnade in fem månader det känns inte som hon är borta ändå är det så tomt jag förstår det fortfarande inte mamma kan inte vara borta det är ju mamma   Jag gråter ofta Tänker på dig mamma, varj...