Ska börja skriva i "nutid" nu...

Dagarna går..

Jag har varit hos mamma så mycket jag kan..

I helgen firade vi morsdag och att min svärfar fyllde 40.

Som morsdagpresent körde jag henne i rullstolen till blomsteraffären och sa att hon fick välja ut vilka blommor hon ville att fylla sin balkong med.

30 st blev det. Många blomsterkassar där.

Vi såg nog ut som ett blomsterbud när vi rullade hemåt igen. Haha!

Så gick jag tillbaka sen och köpte jord med.

Åh, vad glad hon blev, av att sitta och plantera. Det var gamla mamma det.

Vi hade alltid lådor med blommor förr.

Jag har inte planterat på åratal sa hon :)

Livskvalité att se henne.

På söndag eftermiddagen åkte vi hem... Jag skulle gå på nattpassen igen..

Vi hörs varje dag över telefon, flera gånger om dagen.

Hon har fått en kallelse om att hon ska in på cytostatikabehandling på måndag, den 4.

Jag ringde imorse för att boka sjukresa.

Puckon som sitter i växeln.

Tycker att hon kan åka buss, jubelidioter!

Iallafall fick jag en taxi till henne efter mycket om och men...

Så ringde jag mamma för att tala om det.

Hon svarade inte.

Efter en liten stund ringde hon upp.

Hon lät trött och nedstämd.

-Jag är på lasarettet, säger hon.

JAg blev helt chockad... visste knappt vad jag skulle säga..

Imorse hade hon haft så ont i magen, att hon larmat på hemtjänsten. De hade skickat in henne.

Hon har fått ett navelbråck med.

Hon visste inte så mycket än. Hon satt fortfarande på akuten när vi pratade. De visste tydligen inte var de skulle lägga henne. Men de hade sagt att det gått att trycka tillbaka bråcket lite, det var ganska mjukt än. Så de skulle eventuellt operera efter cytostatikan nästa vecka.

Jag känner bara "fan i helvetes jävla skit" om man får uttrycka sig så.....

Att det aldrig ska vända.

Varför ska all jävla skit drabba henne för!

Va fan har hon gjort för ont i världen för att förtjäna detta??!!

Och jag min jubelidiot (jag med) ringde jobbet innan jag pratade med mamma, och bokade in mig på extrapass i helgen. Fanfanfan.

Ber om ursäkt för alla svordomar, men jag har inte en aning om hur jag ska uttrycka mig utan dem...

Borde lägga mig och sova en stund, det har varit en lång natt... och jag jobbar inatt igen...

Men just nu är det många tankar som far runt i huvudet...

Om jag bara vaknar nån gång och inser att allt bara är en dröm... en riktig mardröm...