Har just kommit in från en mysig vinterpromenad med doggsen
Försökte träna inkallning med Dexter, att springa efter viltspår är mycket roligare än att hålla sig hos matte   

Tjorven däremot håller sig alltid i närheten.
Tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle trötta ut dem lite genom att pulsa runt i lite djupare snö. Knallade därför ut på åkern. Joo, Dexter skuttar så snällt i snön, kommer när jag ber honom (såvida han inte hittat nån har-bajs att äta) och Tjorven, ja hon kämpar och hoppar i mina fotspår. Man får väl inte vara dum!

De behöver verkligen mycket aktivitet, trots att de är så små.
Många tror att de kan skaffa en liten hund för att slippa allt vad fysisk aktivitet heter, det är ju bara att släppa ut på gården, eller visst räcker det med en kort pisserunda ett par gånger om dan...

Neej... riktigt så är det inte. Hunden mår inte bra av det, den behöver aktivitet.
Dexter är den det märks mest på att han behöver aktiveras. Han har så mycket energi, lyssnar inte gärna, utan springer hellre iväg.
Där har vi lite att jobba med.
Dels kontakten oss emellan och dels att stimulera honom aktivt.
Jag håller regelbundet utkik efter prova på kurser i spår och sök på hyundklubbarna i närheten. Tänkte börja med honom.
Tjorven och jag ska börja på rallylydnad i april, dit har jag redan anmält oss   Ska bli skitkul!!

Har hittat en tjej som håller till utanför Skänninge som ger olika kurser, tisdag nästa vecka ska jag på en av dem. Den handlar om hundarnas flockliv. Vi ska titta på olika hundflockar och se hur de beter sig, vilka roller de olika hundarna har o.s.v Tror jag är supernyttigt! Så det ska bli skitkul!

Har också anmält mig till en annan kurs, Plattformsträning. Där man ska träna olika positioner, att jobba med varandra på avstånd o.s.v Den får Tjorven också hänga med på tror jag.
Funderar på att anmäla mig och Dexter till en kurs hon har som blandar vardagslydnad och spår/sök. Vore som klippt och skuret!
Dock kostar ju allt pengar, men det kan det ju vara värt, man får ju lätt igen det!
Nu blir det att laga middag, sen åka och jobba en sväng inatt

Tjao!

Imorgon är det fem månader sedan mamma somnade in

fem månader

det känns inte som hon är borta

ändå är det så tomt

jag förstår det fortfarande inte

mamma kan inte vara borta

det är ju mamma

Jag gråter ofta

Tänker på dig mamma, varje dag

alltid

Vissa dagar är värre än andra

Jag är glad att jag har mina djur

man säger att livet går vidare

visst gör det det

men fan vad tufft det är

man gör vad man kan för att inte visa något

jag tror jag lyckas

Det tuffaste är att jag inte kan ringa

att jag inte kan prata med henne

Jag ringde alltid

Jag tänker än idag, jag måste ringa mamma och berätta

så kommer jag på mig själv

jag har lovat mig själv att varje dag göra något som skulle gjort mamma stolt

jag vet att mamma är stolt över mig

Jag saknar dig mamma

du kommer aldrig att försvinna för mig

du finns alltid här

Det gör hon faktiskt

bevisligen

Antingen har jag blivit galen, eller så finns hon faktiskt med

men jag tror att hon är med, och det känns skönt

jag vet att jag alltid har henne hos mig

Livet fortsätter

det gör det

Det är tufft och fullt av motgångar, verkligen!

Men det gäller att kämpa på och inte ge upp

inte ge vika för det jävliga

jag tar mig igenom det

jag gör mamma stolt

det är så jag tänker

Jag tänker fortsätta skriva här

så mycket jag orkar och har tid med

men det kommer inte att handla om mammas sjukdom

det kommer handla om mig

vad jag gör för att göra mamma stolt

Men jag vill ha kvar bloggnamnet

morlillamor

för att min lilla mor ska bli hedrad

för att jag är stolt över min lilla mor

för att hon alltid är med mig

Varje dag börjar ett nytt liv

Varje dag öppnar för nya möjligheter

Varje dag ska tas tillvara

Det kanske inte kommer någon morgondag

Har inte skrivit något inlägg sedan  i somras.

Har inte haft varken ork eller lust...

Sista inlägget talade om att mamma skickades in med ambulans till Västervik.

Hon fick komma hem.

Jag minns inga detaljer längre...

Mycket förtränger man...

I alla fall...

I slutet på juli, den 18 tror jag det var, sov jag över hos mamma.
Jag vaknade på natten av att hon kved och skrek av smärta.

Hon grät...

Hon hade en enorm värk i magen, jag trodde det var navelbråcket igen,

och hon var öm över bröstkorgen

Jag ringde ambulans

Kvinnan på sos var jättetrevlig minns jag,

hon försökte lugna mig och sa att mamma skulle snart få hjälp.

Det tog inte lång stund innan de kom, har för mig de hette Anna och Daniel.

Jättegulliga båda två

De pratade med mamma, och tog prover.

Hennes hjärta slog knappt

De bad mig följa med ut i köket,

jag berättade om mammas situation.

jag minns bara att de sa "din mamma är väldigt sjuk"

jo... jag förstår det....

vi åkte in...

Jag minns att när vi kom fram talade ambulanssköterskan om att jag hade en enormt underbar mamma. De fastnade för hennes sätt. Hon var så snäll och rolig.

Trots mammas situation fortsatte hon skoja med dem

lilla mamma...

På akuten tog de mer prover och kopplade upp henne..

Hon var lite piggare nu

de hade väl gett henne lite allt möjligt...

Det var en läkare som kom in och presenterade sig.

Han såg inte så gammal ut, men var väldigt trevlig.

Han var mörkhårig, med glasögon.

Han satte sig ner på huk brevid mammas säng.

Förklarade att hennes hjärta inte riktigt var med.

Han sa att det var en lite jobbig fråga han var tvungen att ställa henne.

"Om ditt hjärta slutar slå, vill du att vi försöker återuppliva dig eller vill du somna in?"

Jag kände hur det brände i ögonen

Jag var livrädd för vad mamma skulle svara

Jag ville inte höra mer

Jag ville inte veta vad hon ville

Jag kände mig så dum som satt där, tänk om hon inte var ärlig...

Mamma tittade på mig och sedan på läkaren

"Jag vill att ni försöker få igång mig, jag vill inte somna in"

Mamma kördes till en intensivvårds avdelning. Jag minns att det var ett hörnrum

Där fick hon massa morfin och de kopplade upp henne till en dator där man såg alla möjliga värden.

Jag satt på en stol brevid henne och höll henne i handen

Tillsist somnade hon

Jag satt där

tittade på skärmen,

emellanåt började det pipa och det blev rött vid vissa värden

Jag blev livrädd,

tänkte att nu dör hon

De kom in emellanåt och tog blodtrycket

Det var kallt i rummet

Jag satt där på min pinnstol,

frös

och höll mamma i handen

lilla mamma

du får inte dö

Efter ett tag smög jag ut

jag gick och ringde till min syster P och till min svärmor

Tänkte ifall...

Sen gick jag tillbaka

På morgonen när mamma vaknat kom svärföräldrarna och hämtade mig.

Jag var tvungen att åka hem till mamma

Hade min hund där, och hon var tvungen att komma ut

och jag passade på att ta en dusch och byta om

Min syster åkte till mamma sålänge.

Jag åkte tillbaka till sjukhuset sedan

svärmor följde med

Syster P mötte oss utanför sjukhuset.

Hon hade träffat läkaren på morgonronden.

Så kom det

beskedet man inte vill höra

jag ville inte höra

jag hörde inte

hon klarar inte mer än ett par dagar, max två veckor

jag hörde inte

började gråta

vad sa du?

Fan fan fan

samtidigt kom mina andra tre syskon

Fan

mamma

lilla mamma

Jag var på sjukhuset så mycket jag kunde och orkade

satt brevid henne

delade hennes kudde

höll henne i handen

pratade minnen

Hon förändrades med tiden

Hon blev inte sig själv

Hon såg syner

Kände ibland inte igen oss

Sa massa lustiga saker

Hon var så drogad av medicinerna

I samma veva köpte jag och min sambo hus

Det var mycket på en gång

Den 22 augusti fick jag ett sms från min syster H,

mamma var dålig och hade långa andningsuppehåll.

Sköterskan trodde det var väldigt nära slutet

Det fick jag 12.58

Jag måste åka till mamma idag, när A kommer hem

13.18 ringde min bror

Nu har mamma somnat