Det var en lördag..

Den 21 april i år..

Jag var på väg till jobbet. Jag gick. Klockan var tre på em. Jag brukar alltid ringa till mamma när jag går till eller från jobbet. Så ringer min syster precis..

Hej hej, hur är det, och allt det vanliga.

- Jag tänkte bara tala om att jag har skickat in mamma till sjukhuset idag.

-Varför då? Har det hänt något? Undrar jag såklart...

- Nja, hon ringde mig i morse och bad mig komma över och hjälpa henne... Hon kunde inte stödja på benet. Hon använde ett paraply som käpp den tokstollan!

- Haha, ja det är mamma i ett nötskal!

Hon lovade att ringa och hålla mig underrättad om vad som hände och hur det gick.

Jag jobbade på..

Hon ringde sedare och talade om att de sa att hon skulle få stanna på sjukhuset i alla fall till måndag.

Allt kändes så konstigt. Jag hade haft en jobbig dag redan sen innan, och nu är mamma på sjukhuset med...

Vi trodde hon hade sträckt nån muskel eller nåt. Hon hade slutat röka i januari och nu hade hon hostat så väldigt den senaste tiden... Det blir ju ofta så säger dem.. Att det är flimmerhåren som växer ut igen.. Så hon har nog sträckt sig på nåt sätt när hon hostat så mycket... Hon har ju haft värk i låret ett tag...

Hon var till Vårdcentralen för hostan och de sa att hon hade halsfluss, hon fick hostmedicin och antibiotika... Hon nämnde att hon hade ont i låret med. Men det var inget så länge det inte var svullet sa sköterskan..

Så visst var jag orolig, men jag trodde inte att det skulle vara något allvarligt...

När jag gick hem från jobbet ringde jag min svärmor. Hon är även mammas väninna.
Jag märkte att allt inte var som det skulle, hon pratade så konstigt med mig... Inte som hon brukar.

Jag kom hem vid tio på kvällen.

Min sambo kom och mötte mig i hallen..

Han såg så annorlunda ut, så allvarlig och uppgiven på nåt sätt.

Har det hänt nåt? Frågar jag och tittar runt på djuren vi har, räknade in dem för att se så ingen var sjuk. Alla såg ut som vanligt...

Ja det har det... säger han. Kom....

Vi gick in till soffan, jag hade inte ens tagit av mig jackan...

Han satte sig brevid mig och tittade på mig. Han såg så ledsen ut...

-Det är din mamma...

-Jaha....

-Hon har cancer...

Sen grät jag...

Jag grät hela kvällen.. hela natten.. Jag bara grät..

Det ända som snurrade i mitt huvud var att jag har varit världens sämsta dotter och nu kommer mamma dö...

Mamma kommer dö....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att blogga... det är verkligen inte min grej. Jag har inte tid, jag tar mig inte tid, jag glömmer bort, och jag har inget vettigt att skriva som någon annan vill läsa. Med det sagt... Nu har jag något vettigt att skriva. Jag be...

Tiden går verkligen sjukt fort... Och mycket hinner hända och förändras. Sist jag skrev var jag och A i färd med att skaffa en till familjemedlem, en rottweiler. Vi hoppades då på att den utvalda kenneln skulle få många tikar i kullen och att vi s...

Så var det tisdag igenOch en ny veckaFörra veckan var jag "långledig", har ett sånt schema, ledig var tredje vecka. Underbart tycker jag! Jobbar dock ofta extra i den veckan.Förra tisdagen började jag på en "kurs" om hundens beteende i en flock. Vi t...

Har just kommit in från en mysig vinterpromenad med doggsenFörsökte träna inkallning med Dexter, att springa efter viltspår är mycket roligare än att hålla sig hos matte    Tjorven däremot håller sig alltid i närheten.Tänkte i mitt stilla sinne att...

Imorgon är det fem månader sedan mamma somnade in fem månader det känns inte som hon är borta ändå är det så tomt jag förstår det fortfarande inte mamma kan inte vara borta det är ju mamma   Jag gråter ofta Tänker på dig mamma, varj...